Det är läge för stora och modiga beslut just nu och idag förverkligar jag ett av dem. Min bästsäljande produkt i E/S DESIGN sortimentet kommer att avslutas. Efter våren räknar jag med att inte tillverka den överhuvudtaget mer. Jag säger så småningom tack och adjö till Nicolie dress, både maxi, midi och short versionen.
Man kan tycka att det är ett väldigt konstigt beslut med tanke på att denna klänning har hämtat in mest pengar till mitt företag sedan start. Den har egentligen utgjort grunden för hela verksamheten, ”multifunktionella kvinnokläder”. Allt började med denna modell. Ändå känner jag att det är läge att gå vidare och kommer kortfattat att berätta varför (den långa versionen skulle antagligen ta ett halvår för mig att skriva ner).
Jag vill poängtera att detta inlägg inte handlar om att ursäkta mig på något vis. Det är upp till mig vilka produkter jag säljer och jag har egentligen ingen skyldighet att ge en förklaring. Jag försöker inte heller skapa en ”hype” för att sälja fler produkter. Detta är inget PR-trick. Jag tänker inte lova något, men min tanke är att avsluta produkten permanent och jag tror alla förstår varför efter detta inlägg. Orsaken till att jag ändå delar med mig här är ett försök att sprida information och därmed en större förståelse. Sedan jag började jobba med att producera och sälja produkter så har jag insett hur många problem och beslut det ligger bakom en produkt och att helheten kan vara mycket mer komplex än vad det ser ut på ytan.
Så vi kör – min bästsäljande produkt kommer att avslutas för att…
Sedan start har jag haft problem med material till denna produkt. Volymen i plagget ställer höga krav på kvaliteten i tyget, som måste klara av tyngden både i användning och vid tvätt. I det här fallet har det visat sig att materialet är väldig inkonsekvent. Jag kvalitetstestar varenda färg skilt för sig. Det vill säga syr en klänning, tvättar upprepade gånger och kontrollerar så passformen bibehålls och att ytan på tyget inte nöts mer än vad som kan anses vara lämpligt. Sagt och gjort. Allt har sett bra ut (det har det inte alltid gjort. En gång för flera år sedan då jag böt leverantör och allt var katastrof. Tygerna hade hål och färgerna var inte ens samma som på färgkartan. Men den biten – och leverantören – vill jag helst glömma). Trots att jag använt samma leverantör i ett par år nu, och även testar färgerna var för sig, så har det ändå påträffats några avvikelser i kvaliteten där tyget exempelvisa noppar snabbare eller beter sig annorlunda i tvätt, krymper ojämnt eller på något annat vis inte beter sig som det brukar. För mig är det mentalt påfrestande att inte vara säker. Att inte kunna lita på ett material som jag redan testat. Det håller mig vaken om nätterna och för min egen sinnesro så kommer jag inte att använda detta tyg i sortimentet längre – alls – även om det 99% av gångerna funkar felfritt.
Sedan kan jag även tillägga att det går åt väldigt mycket tyg till denna klänningsmodell – över fem meter till maxi versionen – vilket såklart blir en stor kostnad att både producera och även ha i lager. Det är inte avgörande, men påverkar lönsamheten. Jag har utvecklat en Excel kalkyl där jag snabbt kan räkna ut ett ungefärligt försäljningspris på en produkt, baserat på material och tillverkning i tid samt alla övriga kostnader omkring, både fasta och rörliga kostnader. Nicolie maxi klänningen borde höjas i pris för att vara ordentligt lönsam enligt denna kalkyl, men på grund av ovannämnd osäkerhet med material så känner jag mig inte bekväm med att höja priset. Jag vill vara säker på att jag leverera något bra innan jag tar mer betalt.
Ytterligare ett problem med material har varit försenade leveranser. Tyget kommer från Turkiet, via en grossist, och det har lite för många gånger hänt att min beställning glömts bort eller av oförklarliga orsaker blivit väldigt försenad. Även stulen på väg till Finland, sägs det, två gånger… Det är svårt för mig att leverera produkter i tid till mina egna kunder när materialbeställningar jag gjort levereras fem veckor försenat. En negativ dominoeffekt. Under textilmässan i Helsingfors tidigare i år hittade jag två agenter att samarbeta med, vilket betyder att tygerna levereras till mig direkt från fabrik. Inga mellanhänder. Det blir en betydligt snabbare och mer transparent kedja då jag vet exakt varifrån tygerna kommer (yess, info om vilka fabriker jag använder ska läggas till på min hemsidor så småningom) och min plan är att övergå helt och hållet till det sortiment som agenterna representerar.
Att jobba i trikå är tacksamt, eftersom materialet anpassar sig efter kroppen väldigt bra. Det var därför ett fiffigt material att börja jobba med vad gäller kläder. Trikå i stora volymer är dock väldigt svårt att sköta. Tvätt och skötsel av Nicolie produkterna är inte lätt (många missar exempelvis att klänningen tack vare sin tyngd ska plantorkas för att inte töja ut) och jag vill hellre leverera produkter som åldras vackert och är lätta att sköta.
Sedan får jag även snopet erkänna något som jag länge vetat men inte velat erkänna ens för mig själv – Nicole klänningen representerar egentligen inte mitt eget personliga formspråk, och har så aldrig gjort. Jag använder väldigt sällan klänningen själv eftersom den inte är jag. Jag tycker fortfarande att modellen är väldigt vacker på andra, även på mig, men jag känner mig inte hemma i den. Om jag vore en duktig entreprenör så hade jag struntat i den biten och fortsatt sälja sådant som andra vill ha, men jag är nog mer av en kreatör. För att finna glädje i det jag gör och orka jobba vidare så måste jag själv tycka om det jag skapar, starkt tro på det och själv vilja bära det. Nicolie klänningen har lärt mig det, och jag kommer även i fortsättningen att tacksamt ta emot tips och idéer av andra men jag kommer att lita på min magkänsla och egna intuition mer. De sviker mig sällan.
Sist men inte minst, så finns det många andra företag som hakat på idén med multifunktionella maxiklänningar. Bymalina, Bubbleroom, Mert Otsamo… De multifunktionella klänningarna dyker upp lite varstans.
Det handlar alltså inte om att Nicolie klänningen vore en dålig produkt. Tvärtom, så har den varit fenomenal på många vis och tjänar ett väldigt bra syfte än idag. Men det handlar om så mycket annat omkring själva produkten. Min första tanke var att ersätta tyget med en ny kvalitet från Italien. Jag kom så långt att jag sydde prover, sedan bröt Corona ut, Italienska fabrikerna stängde och …. Nä. Det kändes på något vis som sista tecknet att det är läge för mig att gå vidare. Så jag lämnar multifunktionen bakom mig, lägger trikån på hyllan för ett tag och tar ny fart. Ny affärsplan. Nya produkter. Till och med ny målgrupp.
Mot nya tider.