Nytt år, nya möjligheter. Så heter det. Och visst är det skönt med en möjlighet till nystart. Färsk kalender. Börja från början. Men jag lik som många andra har med åren lärt mig att det inte lönar sig att sätta för mycket press på det nya året. Magin finns inte. Inget ändrar över en natt. Förändring kräver tid.
Så nej, några nyårslöften har jag inte. Däremot tycker jag det nya året (och lediga dagarna det hoppeligen medför) är ypperligt läge att reflektera. Hur mår jag nu? Vad känns bra? Vad fungerar inte? Och framför allt - vad vill jag sträva efter?
Det sägs att man ska lägga tydliga mål som är specifika, mätbara, attraktiva, realistiska och tidsbundna.
Det sägs att man ska lägga tydliga mål som är specifika, mätbara, attraktiva, realistiska och tidsbundna (SMART-modellen). Helst ska man sätta lite för höga mål också. ”Sikta mot stjärnorna och landa bland trädtopparna”, eller hur det heter. Det är antagligen sant och fungerar utmärkt. För de flesta, som vill ta sig långt. Men inte för mig.
Specifika mål är inte så svårt att sätta. Det tror jag vi alla klarar av. Det jag har svårt med är då jag sedan inte uppnår dem. Besvikelsen. Jag är inte ens nöjd även om jag tagit mig suuuper nära. Åstadkommit massor! Tagit mig till nästhögsta grenen på trädet! Tidningsartiklar och hejarop! Ett mål är ett mål och är jag inte där så är jag inte nöjd. Punkt.
Kanske det här är ett personlighetsdrag. Eller bara en egenskap jag behöver jobba på. Hur som helst så har det resulterat i att jag med SMARTA mål ständigt känner mig lite missnöjd med mig själv - även om året som helhet har varit väldigt bra. Och när det kommer till kritan så mår jag som bäst då jag är nöjd. Inte när jag (nästan) uppnått specifika siffror. Kanske det också hänger ihop med att jag inte har några krav på mig själv om att göra dunder-karriär, resa jorden runt och äga hus på Mallorca. Jag har inte ens en bucket-list. Jag vill alltid ta mig framåt, lära mig mer och utvecklas. Men utöver det så är det ett vanligt, lyckligt Svenne-liv jag önskar mig, där jag får syssla med något jag tycker om och samtidigt hjälpa andra. Är det så fel att vara nöjd med det? Tankarna spinner, så det temat behöver ett eget inlägg.
De specifika målen tar mig sällan så långt, upplever jag. Det brister halvvägs.
För låt oss inse, att saker och ting tar mycket mer tid än man tror. Typ alltid.
Istället reflekterar jag mycket bakåt - vad behöver ändras - och benar ut en vision för året. En riktning. Ofta ett par saker jag vill fokusera på. Visst kan där finnas konkreta saker också, men inga tydliga siffror, antal eller datum. Dom sänker mig. Sliter sönder den motivation jag har. För låt oss inse, att saker och ting tar mycket mer tid än man tror. Typ alltid.
Mina visioner skissar jag oftast i form av en tankekarta, men denna gång provade jag också på att klippa och klistra ihop ett kollage med bilder för att förtydliga (samtidigt väldigt avslappnande syssla). Intressant nog märkte jag att kollaget inte handlar så mycket om jobb som jag trodde att det skulle göra, utan mer om det egna måendet. Det är där fokuset ska vara år 2025.
Summa summarum - en vision kan ibland vara bättre än mätbara mål. I synnerhet om det ultimata målet är att vara nöjd med sig själv. Är det så fel?
Förra året handlade visionen mycket mer om effektivitet och arbetsmetodik. Några böcker jag kan rekommendera på det temat är följande:
Vanans makt - Charles Duhigg
Effektiv Tidshantering - Bosse Angelow
Få det gjort! - David Allen
De 7 goda vanorna - Stephen R. Covey
Comments